-En berättelse från en cell del 1-

Del 1

Ångesten är stark, tända på tända på..
Går inte att hålla igen, måste tända på nåt.
Fixar glöd med hjälp av ett batteri och ståltråd.
Fitta det ryker bara, tar inte eld.
Gör om några gånger med utan att det tar fyr.
Fan ! Blåser lite lätt på glöden, både hårt och snällt, skiter i det här !..
Tankarna säger elda, elda...
Fan tankarna styr mig... Måste göra det här så ångesten fösvinner...
Svetten börjar rinna från min panna ...
Gör ett sista försök, det måste gå.."Brinna" brinna" "brinna"
Nu.. ja, nej, satan ! ....Brände mig på ståltråden.
Hör att det kommer nån i korridoren påväg till mig... Fort, fort, bort med batteriet och tråden.... Personalen kommer...
Det luktar rök på rummet, går inte att vädra, går inte att öppna fönstret....
-Hej
-Vad är det som luktar ?
-Nja... vet inte
-Har du eldat igen ?
Börjar bli lite sne på deras frågor..
Säger ingenting och kollar ner i marken
-Det här är fjärde gången du eldar eller försöker elda...
Fan vad dom tjatar, fattar dom inte ?
"Personalen blänger på mig.."
Fan glor dom på ? Hajjar dom inte att jag vill brinna inne få slut på ångesten och alla påträngande tankar...
-Snart kommer läkaren, säger personalen
-mmmm
Jag tänker lite på vad jag har gjort och får en välust i kroppen..
Fan vad bra jag mår men ångesten över att det inte blev fullbordat gör mig galen..
-Kan ni inte gå nu ?
-Vadå så du kan elda eller försöka elda igen ?
Dum fråga, klart jag ska tänker jag...
Vill bränna net femton år av mitt liv som dom tagit.. Vill bränna ner hela skiten.. Så ska mitt liv sluta, ett brinnande inferno !..
Raka spåret ner till isoleringen, där får jag ro..
Där är det tyst och lungt och jag kan ängna mig åt att skriva och tänka fritt....