-En berättelse från en cell Del 2- 

Del 2

Väl inne på isoleringen blev det lungt som jag sa..

Fan skönt att vara själv, bara pennan och jag.. Ingen fara på den fronten, men personalen ser hårt på det som hänt, jag förstår dom andra patienter kan ju komma till skada om det börjar brinna. Som jag ser det så hade tankarna tagit över, gick inte att slita sig loss... Blev typ tvungen att gör göra det så ångensten skulle gå över.. Fick ett maniskt beteende inget annat...

Läkaren kom för att ev. förlänga avskilningen,

-Ja Rapo, vad har du att säga ?

-Nää ingenting

-Förstår du allvaret med det här ?

-Joo, jag hajjar men..

-Men vadå ?

Vad fan ska jag säga nu ?

-Jag blev manisk, kunde inte bryta... stoppa mig själv

-mmm jag föstår...

Vad är det hon förstår ?.. Fan jag är bipolär... Hamna i maniskt tillstånd plus en jävla ångest Det kan hon inte förstå.... Men hon är bra den här läkaren, tycker bra om henne... Det blev tyst ett tag, läkaren säger:

-Vi förlänger avskilningen till måndag

-Ok tack för det då fru läkare ....

Visste att hon skulle förlänga avskilningen, är inte missnöjd övet det, får ro ett tag till. Min terapi är att skriva om vad fan som helst igentligen.. Det kan jag göra i lungn och ro här. Min psykolog uppmuntrar mig till det... Att skriva ner tankar som jag har och sen utvärdera en gång i veckan som en dagbok ungefär .. Det brukar lätta lite då...

Även tänka på dom som har det svårare, som inte har mat i magen, inget vatten osv. Så man har det ganska bra här med tak över huvet, mat på bordet och sovplats...

Har rond på måndag "skrev detta igår" Ska få nån ny medecin som heter anafranil, någon som vet nåt om den ?.. Har hört att den är ganska tung medecin... Vi får se vad som händer....